..besvikelse efter besvikelse..
Ibland undrar jag vad fan jag håller på med...???
Vad försöker jag med? Vad vill jag egentligen?
-Jag har faktiskt ingen aning! Vet inte vad jag känner längre.
Varför gör jag dessa ansträngningar trots att jag alltid vet att det leder till besvikelse?
Vet inte om jag bryr mig så mycket längre, men tydligen är det ju någonting som om o om igen föder ett hopp inom mig, som gång på gång dör ut lika snabbt.
Man tycker ju att det inte borde vara så svårt att släppa taget helt med tanke på vilken skitstövel du har blivit och hur du behandlar mig (/oss)!?
Om du nu börjat om på nytt, hur kan du då gå och göra det på sämsta tänkbara sätt? Du går bakom ryggen och smyger hit o dit. Det är inte mitt problem egentligen, inte längre, men det stör mig något fruktansvärt.
Vet att du inte är den onda människan egentligen. Vet inte vad som har vuxit fram i dig. Jag gillar det inte! Du som tidigare varit en så varm och kärleksfull människa med massa energi och glöd. Hur kan personligheten ändras så snabbt?
Jag tycker ju tyvärr fortfarande om dig, men jag tycker inte om förändringen. Tyckte om den du var! och jag antar att det är den personen som lyser igenom lite då o då, och att det väcker hopp hos mig, men antagligen helt förgäves.
Du kanske aldrig återvänder till den du var! Men oavsett om du har nån annan i ditt liv eller ej, så önsar jag dig att du ska lyckas hitta tillbaka till dig själv och må bra och trivas med det.
Vet att jag saknar dig som vän. Saknar att umgås med dig! Men jag får aldrig riktigt möjligheten. Ofta tänker jag att det lika gärna kan va, att jag ska ge upp, men jag vill inte slänga bort dig som vän heller. Vet inte hur jag ska göra! Orkar snart inte anstränga mig mer! Ger nog upp om jag inte ser nån utveckling på denna kompliserade situation som faktiskt uppstått.
En annan grej som stör mig är att någon, kanske du eller någon annan, förstört en sak som betytt mycket för mig, som jag gärna hade haft kvar som ett fint minne av vår tid. Det var vackert, nu är det förstört! Det gör mig ledsen!
Och att du tar henne till platser som var "våra"! Det känns inte alls rätt! Men du har gjort ditt val!
Jag har också ett val att göra. Att helt radera dig ur mitt liv eller ej!?
Vad försöker jag med? Vad vill jag egentligen?
-Jag har faktiskt ingen aning! Vet inte vad jag känner längre.
Varför gör jag dessa ansträngningar trots att jag alltid vet att det leder till besvikelse?
Vet inte om jag bryr mig så mycket längre, men tydligen är det ju någonting som om o om igen föder ett hopp inom mig, som gång på gång dör ut lika snabbt.
Man tycker ju att det inte borde vara så svårt att släppa taget helt med tanke på vilken skitstövel du har blivit och hur du behandlar mig (/oss)!?
Om du nu börjat om på nytt, hur kan du då gå och göra det på sämsta tänkbara sätt? Du går bakom ryggen och smyger hit o dit. Det är inte mitt problem egentligen, inte längre, men det stör mig något fruktansvärt.
Vet att du inte är den onda människan egentligen. Vet inte vad som har vuxit fram i dig. Jag gillar det inte! Du som tidigare varit en så varm och kärleksfull människa med massa energi och glöd. Hur kan personligheten ändras så snabbt?
Jag tycker ju tyvärr fortfarande om dig, men jag tycker inte om förändringen. Tyckte om den du var! och jag antar att det är den personen som lyser igenom lite då o då, och att det väcker hopp hos mig, men antagligen helt förgäves.
Du kanske aldrig återvänder till den du var! Men oavsett om du har nån annan i ditt liv eller ej, så önsar jag dig att du ska lyckas hitta tillbaka till dig själv och må bra och trivas med det.
Vet att jag saknar dig som vän. Saknar att umgås med dig! Men jag får aldrig riktigt möjligheten. Ofta tänker jag att det lika gärna kan va, att jag ska ge upp, men jag vill inte slänga bort dig som vän heller. Vet inte hur jag ska göra! Orkar snart inte anstränga mig mer! Ger nog upp om jag inte ser nån utveckling på denna kompliserade situation som faktiskt uppstått.
En annan grej som stör mig är att någon, kanske du eller någon annan, förstört en sak som betytt mycket för mig, som jag gärna hade haft kvar som ett fint minne av vår tid. Det var vackert, nu är det förstört! Det gör mig ledsen!
Och att du tar henne till platser som var "våra"! Det känns inte alls rätt! Men du har gjort ditt val!
Jag har också ett val att göra. Att helt radera dig ur mitt liv eller ej!?
