Laserbeam

Idag var jag och träffade sötis Milla. Vi gick och satte oss i Domkyrkoparken och åt glass o snacka. Myspys! Satt och trakassera en stackars larv, som fick bosätta sig i Millas glassbägare. Jag valde för övrigt inte världens godaste glassar, pistage och melon. Det var inga höjdare, men man måste ju prova på lite för o veta vad man gillar. Gillar Bosses Blåbär och Citronsorbet kom jag fram till när jag var där och åt glass med Lisa för ett tag sen.

Efter glassen gick vi en stund på stan. Milla hittade lite snygga kläder hon köpte sig, medans jag bara önskade jag hade lite mer pengar. Efter vi sa hej då och gick åt varsitt håll skulle jag hämta min cykel för att trampa hemmåt, men cykeln gick inte att rubba. Den är helt cp! Den låser sig ibland, så den varken går att rulla framåt eller bakåt, så det blev till att gå hem.

På vägen hem fick jag uppleva något riktigt obehagligt. När jag kom och gick i Tannefors började bomarna vid järnvägen tjuta och fällas ner, så jag skyndade snabbt förbi innan de var nere. Sedan tittade jag efter tåget, och får plötsligt syn på en man som går rakt på spåret. Trodde först det var någon som jobbade med järnvägen, för det har varit en del arbetare på den tidigare. Sedan ser jag att han inte går rakt, utan snubblar och vinglar frammåt. Därefter får jag syn på tåget som kommer farandes bakom honom. Då fattade jag! Den där mannen hör inte hemma på spåret! Så jag börjar springa dit. Mannen fattar inte vad som händer och fortsätter sina fyllesteg på spåret. När tåget är straxt bakom honom tittar han sig bakåt och hoppar åt sidan, därefter tutar lokföraren. Mannen kunde lika gärna blivit mos mitt framför mina ögon! Jag är hemskt glad att han inte blev det! Jag hade fått så hemskt dåligt samvete över att jag inte hade gjort mer för att mannen skulle ha överlevt då. När han kommit bort från spåret började han sparka på saker och gick till ett hus och försökte komma in med portkod och grejer, men kom inte in, så han började skrika och härja, och kasta sten på balkongen. Jag ringde polisen som kom dit, men då hade mannen redan rört sig bortåt, men poliserna hade ett hum om vem mannen kunde vara och skulle söka efter honom. De var tacksamma att jag ringde iallafall! Tur att inget allvarligt inträffade!